SPARFORMER MED SKATTADE PENGAR

Utländska aktier - ?

Var och en får själv avgöra den mix man vill ha av utländska
aktier. Men tänk på att det alltid är dyrare. Och att få har
kompetens när det gäller utländska bolag.

En vanlig rekommendation är man skall ha en ganska stor del av sitt
sparande i någon utländska globalfond eller Europafond. Argumenten
är att man får riskspridning genom att ha aktier från hela världen
och att man skyddar sig med att ha en del av tillgångarna utomlands
om Sverige skulle fortsätta att gå utför i välståndsligan.

Jag anser att man svensk bör ha en stor andel av sin aktieportfölj i
svenska aktier. För det första är det ofta förknippat med högre
kostnader att spara i utländska aktiefonder. Både den svenska
banken och utländska rådgivare skall tjäna pengar på förvaltningen.
Bankrådgivarna har också ett egenintresse av kunderna väljer
utländska aktier för då vet man att fonder är det enda alternativet
eftersom det är mycket dyrt att köpa enskilda utländska aktier.

Man kan också ifrågasätta riskspridningsargumentet. Risk enligt
finansteorin är hur stora de årliga svängningarna är. AP-fonderna,
till exempel, motiverar att man köpt utländska aktierna med att man
får mindre svängningar i det sannolika utfallet trots att en portfölj
med enbart svenska aktier enligt historisk statistik skulle fått en
högre avkastning. Om AP-fonderna använt sunt bondförnuft istället
för dyra engelska konsulter när de valde aktiemixen, hade de kommit
fram till att det vore bättre att bara köpa svenska aktier. Enligt
finansteori är det nämligen bättre att över en treårsperiod få
avkastningarna 8 procent + 8 procent + 8 procent = 26 procent
(med "ränta-på-ränta"-effekten) i slutresultat än att avkastningarna
varit 14 procent + 5 procent + 8 procent = 29 procent i slutresultat.

Helt klart ökar risken att man köper något man inte begriper eller
känner till när man köper utländska aktier. Warren Buffett, världens
mest framgångsrika aktieplacerare, har bara aktier inom de områden
han har kompetens - geografisk såväl som branschmässig. Vad tror du
att en 28-årig handelsekonom anställd av en av storbankerna nära
Kungsträdgården har för kompetens att välja amerikanska aktier?
Givetvis köper de, på det sätt som jag beskrivit tidigare, de största
bolagen på respektive marknad för att få en följsamhet till det index
man har som målsättning att slå. Så hände det att man köpte de
amerikanska bolagen Enron och Worldcom när de hade stor vikt i
amerikanska index. Konsekvensen blir att svenska sparare förlorar
100-tals miljoner när bolagen kraschar.

Ett annat argument är att man som svensk skall stödja svenska
industrins utveckling. En placering i aktier är ju en indirekt en
kapitaltillförsel till det underliggande bolaget. Varför skall svenska
pensionspengar stödja skogsindustrin i Indonesien eller amerikanska
elektronikföretag? Genom att investera i svenska aktier bidrar man
för övrigt ofta till verksamheter över hela världen.

Men givetvis är det upp till varje enskild individ att välja utländska
aktier. Några självklara regler finns inte. Skall man ha utländska aktier
är det logiskt att välja indexfonder som ger låga kostnader. Möjligen
gäller inte detta för utvecklingsmarknader som Kina, Ryssland eller
Asien, där det nog är bättre att försöka hitta förvaltare som verkligen
slår index. Men tänk också på att ett lands tillväxt inte behöver
samvariera med aktiemarknadens utveckling. Vid en börsintroduktion i
Hong Kong för den lilla kinesiska grönsakshandlaren China Green
övertecknades emissionerbjudandet 1604 gånger. 150 kinesiska
trädgårdsmästare skulle alltså potentiellt ha kunnat plocka in 8 gånger
mer än Ericssons nyemission 2002. Finns det någon kinafond som köpte
aktier i bolaget?

Se även Debattinlägget "PPM-valet utarmar svenskt näringsliv"
från DI 26/8 2000.

åter till första sidan | åter till sparalternativ