Tjänstepensioner - JA

”Expertens funktion är inte att ha mer rätt än andra utan att ha fel av
mer sofistikerade orsaker.” David Butler

För anställda: De flesta anställda i Sverige har någon typ av tjänstepension
som betalas av arbetsgivaren till ett försäkringsbolag. Vilken typ av tjänstepension man har är ofta reglerad av arbetsmarknadens parter men icke avtalsbundna bolag kan ha helt andra pensionslösningar.
Då det finns så många olika tjänstepensioner är det svårt att ge några generella råd. Om man under sitt arbetsliv byter arbetsgivare kommer man att få sin tjänstepension från många olika försäkringsbolag vilket gör tjänstepensionsområdet komplext. Om du varit statligt anställd får du pension från SPV (Kåpan Pension), privatanställd
tjänsteman från Collectum och kommunanställd från KPA Försäkring. På senare år har valmöjligheterna för tjänstepensioner ökat för enskilda anställda vilket gör att man kan välja olika försäkringsbolag och t.ex. traditionell försäkring eller fondförsäkringar.
Alla dessa alternativ, plus att informationen från de olika försäkringsbolagen är nästan omöjlig att begripa, med olika förkortningar mm, gör att en vanlig människa blir totalt förvirrad. Det verkar faktiskt som försäkringsbranschen försöker göra saker mer krångliga än de egentligen är. Detta ger utrymme för olika typer av försäkringsrådgivare, som ibland betalas av arbetsgivaren, och vilka givetvis
både ger bra och dåliga råd.

Några generella rekommendationer på detta område: Misströsta inte om du inte begriper något. Du är inte ensam. Fördelen med dessa kollektiva pensionsmodeller är att de är så reglerade och kontrollerade att det inte finns några valalternativ som ger katastrofala resultat. Man behöver alltså inte oroa sig för att göra dåliga val då man
ändå är inlåst i systemet. Kostnaderna är ofta låga för de olika valmöjligheterna
samtidigt som man kanske aldrig kommer att få fantastiskt höga avkastningar. Ett generellt råd vid val av fonder är att välja de med hög aktieandel då man ofta har långa placeringshorisonter för sin tjänstepension. När man kan välja mellan traditionell förvaltning och fondförvaltning skall man kanske av samma skäl välja fondförvaltning för att få en högre aktieandel. Så mycket av annat pensionssparande har en hög andel obligationer. Du kan få mer information om det pensionskapital du byggt upp på www.minpension.se.

För företagare: Valet av den egna tjänstepensionen är ofta det man lägger minst tid på som egen företagare. Då man som företagare betalar in 10-20 % av egna och anställdas lönesummor i tjänstepensioner är det otroligt stora belopp som betalas i tjänstepensioner. Egentligen borde man därför prioritera denna fråga mycket högre
istället för att lägga ned tid på andra kostnadsposter som är mindre väsentliga. Det ger på detta område utrymme för försäkringsrådgivare som även tillhandahåller olika typer av riskförsäkringar. Rådgivarna påstår att de är oberoende men jag vill påstå att det inte finns några oberoende rådgivare utan alla har olika typer av särintressen.
Det är därför viktigt för alla företagare att bygga upp egen kompetens på detta område och åtminstone har klart för sig hur rådgivarna tjänar pengar inom tjänstepensionsområdet. Kort sammanfattning av olika möjligheter att lösa
tjänstepensionen för en egen företagare:

1. Ingen tjänstepension: Att betala in till tjänstepensioner är dyrt för först måste man betala in särskild löneskatt på avsättningarna (ca 25 %) och sedan får man årliga kostnader för förvaltning och administration. Kan ett alternativ vara att inte betala in någon tjänstepension vil-ket ökar vinsten och det egna kapitalet i bolaget vilket gör att ägarenkan se hela bolaget som en pensionsförsäkring? Det passar givetvisbäst för stabila bolag där det inte finns någon risk för att bolaget går
över styr.

2. Direktpension: Företaget gör avsättningar till pension i det egna bolaget men låter bolaget själv förvalta pengarna i en aktie- och obligationsdepå i företagets namn. Denna depå är en pant för en utfästelse till pension som företaget gjort till dem som skall få pensionen – t.ex. ägaren av företaget. Vid ett eventuellt obestånd för företaget är depån skyddad. När företaget själv förvaltar pengarna kan man
slippa kostnaderna för kapitalförvaltningen.

3. Egen pensionsstiftelse: Många svenska företag har valt att trygga sina pensioner i egna stiftelser. Kapitalet i stiftelsen är en pant för gjorda pensionsutfästelser och om man är framgångsrik med kapitalförvaltningen kan man bygga upp stora reserver i stiftelsen. SEB använder inte sitt eget försäkringsbolag SEB Trygg Hansa för att
trygga de anställdas pensioner utan använder en egen pensionsstiftelse. På samma sätt har t.ex. Unilever byggt upp ett så stort kapital i sin pensionsstiftelse att man inte längre behöver göra några nya avsättningar för sina tjänstepensioner.
Exempel på företag som hjälper till med att sätta upp egna pensionsstiftelser
är Pension och Försäkrings Konsult AB (www.pfab.se) och Pensionssystem AB (www.pensionssystem.se). Nackdelen med en egen pensionsstiftelse är stora startkostnader för administration, styrelse, egen förvaltning mm vilket gör att man ganska snabbt måste komma upp i stora belopp för att det skall vara lönsamt.

4. Gemensamma Pensionsstiftelser: Genom att flera företag delar på en gemensam pensionsstiftelse kan man få fördelarna av en stiftelse samtidigt som man sprider ut kostnaderna på flera företag. Genom att ha en gemensam kapitalförvaltning sprider man också ut kostnaderna för denna men det innebär inte att man kan ha en egenvalfrihet över hur pengarna skall förvaltas. Exempel på gemensamma pensionsstiftelser är Familjeföretagens Pensionsredovisning AB
(www.pensionsstiftelse.se) och Spiltans Gemensamma Pensionsstiftelse
(www.spiltanpension.se).

5. Traditionell förvaltning i försäkringsbolag: Det innebär att ett försäkringsbolag
sköter administration och förvaltning av kapitalet kollektivt och genom att förvaltningen är reglerad i lagstiftningen garanteras en viss avkastning per år (3 % före avkastningsskatt och avgifter). Om förvaltningen ger överskott fördelas detta överskott till alla försäkringstagare i bolaget.

6. Fondförvaltning via försäkringsbolag: Försäkringsbolaget ger då möjlighet att välja och byta olika fonder i försäkringen. Hur mycket man får i pension är helt beroende på hur de olika fonder man valthar utvecklats. Inga garantier om avkastning lämnas.

7. Depåförsäkring hos Internetmäklare: Internetmäklarna har startat egna försäkringsbolag med låga försäkringsavgifter där varje kund kan välja vilka fonder eller aktier som skall ingå i försäkringen. Internetmäklarna kan erbjuda en lågprisprodukt tack vare att de får en del av fondavgifterna (precis som alla andra som säljer fonder) och courtaget när man byter aktier i sina depåer. För en företagare finns det alltså minst sju olika valmöjligheter för den egna tjänstepensionen. För att få en total överblick av den framtida pensionen måste man också beräkna den privata pensionen som kommer från inkomstpensionen från svenska staten, PPM, gamla tjänstepensionsinbetalningar och privata pensionsförsäkringar.
För de flesta innebär alla dessa valmöjligheter att man vänder sig till en rådgivare som hjälper till att välja bland alla alternativ. Många av rådgivarna kallar sig oberoende när man egentligen har mer att vinna på att kunden väljer en specifik produkt.Ett praktikfall: Jag har tagit del av pensionsråden till en enmansföretagare
som har eget aktiebolag och som planerar att betala in 35 000 kronor varje år i en pensionsavsättning. Försäkringsmäklaren hävdade att han var en oberoende rådgivare och att kostnaderna för råden redovisas öppet. När man studerar offerten och alla fina diagram över pensionsbetalningar mm kan man konstatera följande:

1.) Vissa alternativ nämns inte alls. Det kan bero på att de inte passar för kunden, att rådgivaren inte har någon kännedom om dem eller att han inte tjänar några pengar på de alternativen.

2.) Lösningen försäkringsbolag via traditionell försäkring eller fondförsäkring är det som rekommenderas i första hand. Det kan bero på att dessa alternativ passar kunden bäst men också på att de alternativen ger den högst provisionen till rådgivaren. Då mäklaren i första hand rekommenderar det enda försäkringsbolag som även har en premieavgift verkar det som om det sista alternativet är det mest troliga
i detta exempel. Det rekommenderade försäkringsbolaget hade också vid detta
tillfälle lägst återbäring av alla bolag.

3.) Underskattade rådgivningskostnader. Enligt materialet får rådgivaren 11 % av alla kostnader som belastar kunden och försäkringsbolaget och fondförvaltaren 89 %. Då den redovisade kostnaden är 2,15% per år plus en fast avgift på 300 kr per år blir den totala kostnaden över de 10 år försäkringen skulle betalas in ca 56 000 kronor. Notera hur stort beloppet blir tack vare att de inbetalda 35 000 kr varje år växer med ränta-på-räntaeffekten och att nya pengar betalas in varje år vilket gör att totalt årskapital som förvaltats under hela 10-årsperioden är nästan 2,5 miljoner kronor. Första året blir kostnaden för förvaltningen drygt 1000 kronor. 11 % av 56 000 kronor är 6 100 kronor men den faktiska intäkten till försäkringsmäklaren är 13 300 kronor (från ett försäkringsbolag får försäkringsmäklaren normalt 20 % av första
premien och 2 % av alla tillkommande inbetalningar).Slutsatsen är att det finns få riktigt oberoende pensionsrådgivare och att man som företagare måste skaffa sig lite egen kompetens i försäkringsfrågor.

En annan viktig fråga är att alltid försöka få klart för sig hur rådgivaren får betalt för sina tjänster. Försäkringsrådgivaren i ovanstående exempel har ju lagt ned ett antal timmars arbete på att ta fram förslaget och träffa kunden vilket givetvis betingar en kostnad. Men kanske är det bättre att betala med en timtaxa för försäkringsråden
istället för att betala via provisioner på vad man väljer för lösning. Anledningen till att försäkringsbolag kan betala ut så höga startprovisioner för nya försäkringslösningar är de långa spartiderna och att de förvaltade beloppen växer med ränta på-räntaeffekten. Då många företagare betalar in mångmiljonbelopp i tjänstepensioner förstår man att de är jagade av försäkringsrådgivare. De som har
de billigare lösningarna har som vanligt svårt att få fram sitt budskap
till slutkunden.