SPARFORMER MED SKATTADE PENGAR
Aktiva fonder som verkligen försöker slå index - JA
Om du genom fondsparande vill ha en avkastning som överstiger
index måste du satsa på aktiva fonder. Du hittar dem i mindre
fondbolag, som ägs av förvaltarna själva.
Verkligt aktiva
fonder har förvaltare som verkligen försöker välja ut de
bästa aktierna oberoende av bolagens vikt i något index. Det innebär
att
de inte får samma följsamhet till index som storbankernas fonder,
eftersom
förvaltarnas målsättning är att välja aktier som ger
bättre avkastning än
index. De har expertkunskaper och besöker bolag, analyserar branscher och
skapar sig uppfattningar om verksamhetens förutsättningar på
marknaden.
Det är för detta arbete som man betalar en årlig förvaltningsavgift.
Givetvis kan denna typ av fonder hamna långt under index.
Detta var fallet
1999, när Ericsson och Nokia steg kraftigt. Detta innebar
att de som inte hade dessa bolag i sina portföljer omöjligt kunde
nå index
som steg med 68 procent för året. Men på samma sätt undvek
fonder som
inte hade Ericsson och liknande aktier det kraftiga kursfallet som följt
de
tre nästkommande åren. Trots att det är mycket svårt,
finns det exempel
på förvaltare som under långa tidsperioder lyckats slå
index. Då är det värt
att betala för en aktiv förvaltning.
Denna typ av fonder
hittar man genom att konstatera att fonderna gör
aktiva val av aktier som helt avviker från index. Kännetecknen för
en aktiv
förvaltare, som verkligen försöker slå index, är:
flera bolag med låg vikt i index,
men hög vikt i portföljen - och bolag med hög vikt i index som
inte alls är med
i portföljen. Eftersom storbankerna inte vågar ta risken att hamna
lägre än
index är det främst hos de mindre förvaltarna man hittar denna
typ av fonder.
Ett annat kännemärke
är att förvaltarna är ägare till det bolag som förvaltar
fonderna. Det kan vara förvaltare från någon storbank som tröttnat
på att bara
följa index på dagarna och startar ett eget fondförvaltningsbolag.
Andra exempel
är aktieintresserade entreprenörer som verkligen vill visa att det
går att slå index
på lång sikt. Att förvaltarna är delägare gör
också att fonderna under lång tid har
samma förvaltare, vilket är viktigt när man utvärderar en
fond. På en storbank
kan en fond förvaltas av flera olika anställda tjänstemän
över en fonds livstid.
Om förvaltningen är baserad på gruppbeslut i en storbank lär
man aldrig nå
överavkastningar över långa tidsperioder. För det krävs
en enskild förvaltare som
utmärker sig och verkligen tar aktiva investeringsbeslut oberoende av indexvikter.
Denna typ av fonder har ungefär samma nivå på förvaltningsavgifter
som
storbankernas fonder. Den stora skillnaden är att det faktiskt kan vara
värt att
betala avgifterna, om förvaltarna skapar mervärden. När det gäller
transaktionskostnaderna varierar de stort beroende på fondens förvaltningsstil.
Förvaltarna som kommer från storbanksvärlden har ofta transaktioner
i blodet
och har en tendens att ha höga transaktionskostnader jämfört
med de få förvaltare
som inte har skolats i den traditionella finansvärlden innan de startat
sina fonder.