Transaktioner är finansvärldens modersmjölk
I finansbranschen skapas de allra största intäkterna genom att ta betalt för att köpa och sälja aktier.Även om förvaltningsavgifterna är viktiga för fondförvaltare är det på transaktionerna banken tjänar de stora pengarna. Höga avgifter tas ut när företag skall ut på börsen och sedan tjänar banken en procentsats (courtage) på varje transaktion för all framtid när bolagen är noterade. Det rör sig om stora summor och det är courtageintäkterna som driver finansindustrin.
Varje morgon samlas mäklarna med analytikerna på ett morgonmöte och går igenom vilka aktier som man skall köpa eller sälja. Sedan ringer man upp de kunder som har den aktien i sina depåer och försöker få dem att göra transaktioner. (Rättegångsprotokollen från Pinkerton-målet och boken "Ruinmakarna" av Lars Ohlsson ger en god inblick hur det fungerar när mäklarna hela tiden pressas att generera mer transaktioner).Ett bra exempel är vad som hände med Ericsson-aktien för några år sedan. Aktien handelstoppades och en stor presskonferens hölls i Grand Hotels spegelsal. Ett samarbete mellan Microsoft och Ericsson annonserades av Steve Ballmer och Kurt Hellström. Efter presentationen kastade sig alla analytiker på sina mobiltelefoner och skrek "köp Ericsson" till sina kollegor, som vid mäklarborden ringde vidare till sina största kunder och rekommenderade köp av Ericsson. När handeln öppnade igen steg marknadspriset på bolaget med 80 miljarder kronor på några timmar. Några år senare bestämde sig Microsoft och Ericsson för att avbryta samarbetet. Det blev av aldrig något av de fina planerna. Världens mest framgångsrika aktieplacerare Warren Buffett säger: "Pris är vad du betalar. Värde är vad du får". Efter presskonferensen på Grand ökade priset på Ericsson med 80 miljarder kronor men värdet på bolaget ökade kanske inte alls.
Alla analytikers arbete syftar till att skapa transaktionsintäkter. Dagen efter ovanstående presskonferens började de skriva uppdateringar på sina analyser av
Ericsson. Bolagets framtidsutsikter för telefondivisionen var nu mycket bättre och
vilket gjorde att rekommendationen blev att köpa Ericsson. Alla dessa analyser
skickades via e-mail nästa dag ut till de medelstora kunderna och efter några veckor fick även småspararna i det skriftliga månadsbrevet till alla kunder veta att Ericsson var köpvärt tack vare affären med Microsoft.Det konstiga i hela denna transaktionscirkus är att vettiga människor följer de råd
som analytikerna kommer med. Det blir som ett lämmeltåg. Att ha en avvikande
uppfattning är mycket svårt. Ett talande exempel på detta är aktien för Internetkonsulterna, som var högt värderad hösten 1999. Då de flesta följer index var det pinsamt för en institutionell placerare att inte ha några aktier i sina portföljer vid kvartalsskiftet, om aktien ökat i värde med 30 procent under det senaste kvartalet.
Snart rekommenderades småspararna att följa efter. När Internetkonsulterna rasade var det lika pinsamt att ha med dem i portföljerna till årsskiftet, och aktierna dumpades i desperation. Småspararna fick sitt kvar med Svarte Petter för de hänger ju aldrig med i svängarna.Även om inte alla följer alla är det viktigt att förstå att transaktionsmentaliteten är djupt rotad i hela finansbranschens kultur. När man varit analytiker eller mäklare under 10-15 år och skaffat sig villa och familj är det vanligt att man "trappar ned lite grand" och går över till kapitalförvaltning. Det är en märklig inställning till att förvalta andraspengar, men det är ju mycket lugnare när inte telefonerna ringer hela tiden. Men mentaliteten att köpa och sälja finns kvar för det är ju vad man varit van vid under hela sin tidigare yrkeskarriär. Det är anledningen till att det är normalt för en fondförvaltare att ha en omsättningshastighet på 100 procent under ett år vilket innebär att i snitt alla aktier sålts och köpts en gång under året. För 2002 var omsättningshastigheten 157 procent för hela Stockholmsbörsen. Man kan fråga sig varför. Ett bra bolag är normalt ett bra bolag även nästa år.
Ett annat exempel på transaktionsmentaliteten är hur aktiemäklare agerar. Brukar Du gå till frisören och fråga: "Behöver mitt hår klippas?" Lika dumt är det att fråga en mäklare om man skall sälja en aktie. Om den gått upp säger mäklaren att "man aldrig förlorar på att ta hem en vinst". Om den inte rört sig på en bra tag eller gått ned säger mäklaren "att det finns mycket bättre alternativ". Speciellt den första rekommendationen kan vara mycket felaktig. De som tjänat stora pengar på aktier har nämligen köpt rätt aktie och behållit samma aktie över en lång tidsperiod. Wallenbergs maktbolag Investor, till exempel, hade haft en mycket sämre utveckling om man sålt Ericsson på 50-talet eller Astra på 80-talet när dessa aktier dubblades första gången. Stefan Persson hade inte varit en av Sveriges rikaste personer idag om hans far hade sålt familjens H&M-aktier några år efter börsintroduktionen på 70-talet. Om Investor eller Erling Persson frågat en mäklare om man skulle sålt ovan nämnda innehav hade de givetvis rekommenderat en försäljning som de skulle tjänat pengar på. Det är därför märkligt att privatpersoner har en mäklare som enda rådgivare när man skall göra aktieaffärer.
Se Debattinlägget nedan "Analytikers analyser syftar till transaktioner" från Dagens Industri 13/1 2001.
