I finansbranschen skapas de allra största
intäkterna genom att ta betalt för att köpa och sälja
aktier.
Även
om förvaltningsavgifterna är viktiga för fondförvaltare
är det på transaktionerna banken tjänar de stora pengarna.
Höga avgifter tas ut när företag skall ut på börsen
och sedan tjänar banken en procentsats (courtage) på varje
transaktion för all framtid när bolagen är noterade.
Det rör sig om stora summor och det är courtageintäkterna
som driver finansindustrin.
Varje morgon samlas mäklarna med analytikerna på ett morgonmöte
och går igenom vilka aktier som man skall köpa eller sälja.
Sedan ringer man upp de kunder som har den aktien i sina depåer
och försöker få dem att göra transaktioner. (Rättegångsprotokollen
från Pinkerton-målet och boken "Ruinmakarna" av
Lars Ohlsson ger en god inblick hur det fungerar när mäklarna
hela tiden pressas att generera mer transaktioner).
Ett bra
exempel är vad som hände med Ericsson-aktien för några
år sedan. Aktien handelstoppades och en stor presskonferens hölls
i Grand Hotels spegelsal. Ett samarbete mellan Microsoft och Ericsson
annonserades av Steve Ballmer och Kurt Hellström. Efter presentationen
kastade sig alla analytiker på sina mobiltelefoner och skrek "köp
Ericsson" till sina kollegor, som vid mäklarborden ringde
vidare till sina största kunder och rekommenderade köp av
Ericsson. När handeln öppnade igen steg marknadspriset på
bolaget med 80 miljarder kronor på några timmar. Några
år senare bestämde sig Microsoft och Ericsson för att
avbryta samarbetet. Det blev av aldrig något av de fina planerna.
Världens mest framgångsrika aktieplacerare Warren Buffett
säger: "Pris är vad du betalar. Värde är vad
du får". Efter presskonferensen på Grand ökade
priset på Ericsson med 80 miljarder kronor men värdet på
bolaget ökade kanske inte alls.
Alla analytikers
arbete syftar till att skapa transaktionsintäkter. Dagen efter
ovanstående presskonferens började de skriva uppdateringar
på sina analyser av
Ericsson. Bolagets framtidsutsikter för telefondivisionen var nu
mycket bättre och
vilket gjorde att rekommendationen blev att köpa Ericsson. Alla
dessa analyser
skickades via e-mail nästa dag ut till de medelstora kunderna och
efter några veckor fick även småspararna i det skriftliga
månadsbrevet till alla kunder veta att Ericsson var köpvärt
tack vare affären med Microsoft.
Det konstiga
i hela denna transaktionscirkus är att vettiga människor följer
de råd
som analytikerna kommer med. Det blir som ett lämmeltåg.
Att ha en avvikande
uppfattning är mycket svårt. Ett talande exempel på
detta är aktien för Internetkonsulterna, som var högt
värderad hösten 1999. Då de flesta följer index
var det pinsamt för en institutionell placerare att inte ha några
aktier i sina portföljer vid kvartalsskiftet, om aktien ökat
i värde med 30 procent under det senaste kvartalet.
Snart rekommenderades småspararna att följa efter. När
Internetkonsulterna rasade var det lika pinsamt att ha med dem i portföljerna
till årsskiftet, och aktierna dumpades i desperation. Småspararna
fick sitt kvar med Svarte Petter för de hänger ju aldrig med
i svängarna.
Även
om inte alla följer alla är det viktigt att förstå
att transaktionsmentaliteten är djupt rotad i hela finansbranschens
kultur. När man varit analytiker eller mäklare under 10-15
år och skaffat sig villa och familj är det vanligt att man
"trappar ned lite grand" och går över till kapitalförvaltning.
Det är en märklig inställning till att förvalta
andraspengar, men det är ju mycket lugnare när inte telefonerna
ringer hela tiden. Men mentaliteten att köpa och sälja finns
kvar för det är ju vad man varit van vid under hela sin tidigare
yrkeskarriär. Det är anledningen till att det är normalt
för en fondförvaltare att ha en omsättningshastighet
på 100 procent under ett år vilket innebär att i snitt
alla aktier sålts och köpts en gång under året.
För 2002 var omsättningshastigheten 157 procent för hela
Stockholmsbörsen. Man kan fråga sig varför. Ett bra
bolag är normalt ett bra bolag även nästa år.
Ett annat
exempel på transaktionsmentaliteten är hur aktiemäklare
agerar. Brukar Du gå till frisören och fråga: "Behöver
mitt hår klippas?" Lika dumt är det att fråga
en mäklare om man skall sälja en aktie. Om den gått
upp säger mäklaren att "man aldrig förlorar på
att ta hem en vinst". Om den inte rört sig på en bra
tag eller gått ned säger mäklaren "att det finns
mycket bättre alternativ". Speciellt den första rekommendationen
kan vara mycket felaktig. De som tjänat stora pengar på aktier
har nämligen köpt rätt aktie och behållit samma
aktie över en lång tidsperiod. Wallenbergs maktbolag Investor,
till exempel, hade haft en mycket sämre utveckling om man sålt
Ericsson på 50-talet eller Astra på 80-talet när dessa
aktier dubblades första gången. Stefan Persson hade inte
varit en av Sveriges rikaste personer idag om hans far hade sålt
familjens H&M-aktier några år efter börsintroduktionen
på 70-talet. Om Investor eller Erling Persson frågat en
mäklare om man skulle sålt ovan nämnda innehav hade
de givetvis rekommenderat en försäljning som de skulle tjänat
pengar på. Det är därför märkligt att privatpersoner
har en mäklare som enda rådgivare när man skall göra
aktieaffärer.
Se Debattinlägget
nedan "Analytikers analyser syftar till transaktioner" från
Dagens Industri 13/1 2001.
Åter
startsida "Bli lurad"