Om man undersöker saken närmare kan
man konstatera att analytiker, mäklare och kapitalförvaltare
egentligen endast skapar otroligt stora intäkter till sig själva.
När
man går till en läkare får man råd och rekommendationer
som man inte skulle kunna åstadkomma själv. Läkaren
använder sin kunskap från en lång utbildning och många
års erfarenhet för att ge specifika råd. Det unika
med finansbranschen är att den som helhet inte skapar några
mervärden för sina kunder. Om man lägger ihop alla
transaktionskostnader och förvaltningsarvoden, och jämför
med totala överavkastningen med aktiemarknadens indexutveckling,
kan man konstatera att analytiker, mäklare och kapitalförvaltare
egentligen endast skapar otroligt stora intäkter till sig själva.
Men deras kunder tror att förvaltningen där är bättre
än om man skulle utföra den själv.
Tyvärr visar statistik att 9 av 10 förvaltare normalt inte
lyckas med att slå det jämförelseindex man valt för
sin förvaltning. Däremot är man bra på att ta ut
förvaltningsarvoden även om resultatet av förvaltningen
är negativ. Därtill tjänar man mycket pengar på
transaktioner, som jag beskrev ovan.
Redan på
70-talet lanserades dessa slutsatser i USA och folk började spara
i indexfonder med låga förvaltningskostnader och lägre
transaktionskostnader. Tidningen Wall Street Journal började också
låta apor kasta pil på börslistan för att visa
att detta slumpmässiga urval gav bättre slutresultat än
de professionella förvaltarnas. För att förklara varför
indexfonder ofta är bättre än vanliga fonder bör
man veta vad ett index består av. Låt
oss anta att det bara finns följande bolag på en börs
med nedanstående värden:
Astra 20
H&M 20
Ericsson 10
Stora 10
S-banken 10
Småbolag 30
Totalt 100
Om alla
bolag under ett år stiger med 10 procent har Astra efter ett år
värdet 22, Ericsson 12 osv och totalt har hela börsen stigit
till 110. Om man köper alla bolag som deras vikt i börsen
får man då 10 kr i avkastning på varje satsad 100
lapp. Genom att köpa alla bolag som deras vikt i index kan man
själv skapa en indexportfölj och få 10 procent i avkastning.
Om man inte vill köpa aktierna själv kan man köpa en
indexfond som kanske kostar 0,3 procent varje år istället
för bankernas 1,5 till 2 procent för administration av fonden.
De flesta
fondförvaltare säger att de har en aktiv förvaltning
genom att bara köpa de aktier som kommer ha den bästa framtida
utvecklingen. Låt oss anta i exemplet ovan att Ericsson stiger
med 100 procent ett år och att alla övriga aktier inte rör
sig alls. Det innebär att Ericsson värde blir 20 och att alla
andra övriga aktier tillsammans har kvar värdet 90. Totalt
blir slutresultatet på året då 110 eller en värdeökning
på 10 procent under året.
Om en förvaltare då inte hade haft Ericsson hade portföljen
hamnat på 100 och värdeökningen blivit 0 procent på
året. Det är anledningen till att alla förvaltare har
Ericsson, oavsett om vederbörande tror på aktien eller ej.
Den som inte har Ericsson under ett sådant år hamnar ju
sist i alla fondjämförelser, och chefen kommer och frågar
"varför har Du inte köpt Ericsson?". Om Ericsson
däremot sjunker under ett år, spelar det inte så stor
roll om alla förvaltare drabbas ungefär lika mycket. Då
kan man dessutom skylla på att företagsledningen gör
ett dåligt arbete eller att det är
analytikernas fel som rekommenderat Ericsson.
Detta innebär
att de "professionella" förvaltarna egentligen utgör
ett stort lämmeltåg som rusar fram. Nästan alla hos
de stora förvaltarna hamnar runt index, även om de säger
att de försöker hitta de bästa aktierna.
Under 2002
hamnade den svenska genomsnittsfonden på minus 37,4 procent vilket
var ungefär i nivå med hela börsens ras. Den bästa
fonden hamnade på minus 6 procent och den näst bästa
på minus 22. Sedan hamnar alla runt minus 37 procent, plus minus
några procent. Notera då att av alla börsens cirka
300 bolag gick faktiskt 50 stycken med plus under 2002. Men en fondförvaltare
vågar inte satsa på enbart de bolag som har den absolut
bästa utvecklingen för då får man ju en portfölj
som till stor del avviker från index. Eftersom alla kollegor som
följer index även har olönsamma bolag, kan de få
en bättre avkastning om förväntningsbolag skulle börja
stiga på börsen.
Under 2003
hamnande de flesta Sverigefonder runt plus 30 procent precis som index
utvecklade sig. Endast två Sverigefonder hade avkastningar över
50 procent. Detta visar att de allra flesta aktivt förvaltade fonder
egentligen är indexfonder. Problemet är att det endast är
värt att betala för en aktiv förvaltning som åtminstone
försöker skapa mervärden.
Ingen skulle gå till en läkare som hela tiden ger fel råd.
Men de flesta svenskar är trogna sina gamla fonder och försäkringsbolag
trots att de inte skapar något
mervärde för sina kunder.